att jag är i skolan är ett jävla underverk.

vaknade tjugo över 10 - "awesome, jag börjar om 5 minuter"

jag orkar inte, tänkte jag, om och om igen.
endå tvingar jag mig upp ur min underbara dubbelsäng.
"jag kommer snart <3"

okej, okej.
tar en lång dusch, äter frukost (för en gångs skull)
"snart framme <3"

egentligen vill jag inte träffa dig
känns som om allt kommer att krossas
allt jag denna natten försökt att bygga upp
och du kan krossa allt
bara sådär

jag går ut
möter dig
du kramar mig
allting krossas igen
men jag håller minen
jag måste.

och du
gråter i min famn
jag kämpar för att hålla tårarna inne.
men det blir svårare och svårare för varje sekund