Vi är förlorade i oss själva, torkar tårarna med samma gamla händer och försöker att le trots alla motgångar
Vi är likadana du och jag, fast vi torkar tårarna på olika sätt
Och mellan snyftningarna så viskar vi varandras namn
Önskar närhet och kärlek
Samtidigt som vi stöter ifrån oss allt som vill oss gott

Men vi två, så lika i både sätt och vis, skulle lika gärna kunna vara systrar, ingen av oss vet vad som är bäst för oss själva
Och söker svar på helt fel håll

Jag håller dig i handen, genom vad som helst, men det känns som om du sakta men säkert släpper taget...