"Du tar ett fast grepp om mina handleder
Och vrider om tills jag skriker av smärta
Och tårarna rinner våldsamt ner från mina kinder

Andningen är orytmisk och kroppen skakar
Det enda jag ser framför mig är ditt leende, hur du njöt av att skada mig"

Denna "dikten" skrev jag någon dag efter att skadan med mina handleder hade inträffat. Minns fortfarande ditt jävla nöjda ansiktsuttryck. Jag vill fan se hur du reagerar när jag berättar att jag antagligen måste operera i båda mina jävla handleder. Kul.