Vet inte vad fan jag håller på mig och tramsar mig runt och tror att jag är kär så fort jag ser en snygg kille... Men va fan. Nu ger jag mig.

Kärlek kanske har varit rakt framför ögonen på mig, sedan ett tag tillbaka. Från första gången vi kysstes, då det bara var en rolig grej...

Jag fick den där mysiga känslan i bröstkorgen, ni vet, "fan vad jag tycker om den här personen"... Den känslan. Och så har jag aldrig tänkt innan om honom. Han har liksom.. Varit killen som funnits där. Inte tänkt mer på det. Schyst kille liksom. Idag blev det något mycket mer. Huh, känner mig så fånig.

Punks and skins united <3