stod jag med skakande ben och väntade på en omfamning
Kinderna var röda,
hjärtat slog snabbt,
som så många gånger förut
En glädjetår rymde ur ögonvrån i mörkret
när jag gick hem med honom i tankarna
Fånigt förälskad, från första ögonkastet
Så här har jag inte känt på länge
Känslan omfamnar mig,
vaggar mig till sömn,
väcker mig försiktigt på morgonen
och vakar över mig resten av dagen
Pallar inte skriva mer på den här skitdikten xD
Ville bara försöka åtminstone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar