10 juni, 2009

Från första dagen visste jag
Att det var fel att falla för dig
Du som är så självständig
Behöver ingen annan

En dag stog du där
Jag tror att du väntade på mig
Röken blåste åt norr
Och pulsen ökade för varje steg jag tog

Plötsligt var jag framme
Och du omfamnade mig
Det kändes rätt
Det kändes aldrig fel

Nu är vi i trans
I våra egna världar
Någonting växer inom mig
Fast att jag inte vill

Jag vill inte känna
Jag lovade mig själv det
Ändå står jag här
Och känner alldeles för mycket

Mina tankar dras tillbaka
Till natten då det var du och jag
Många runt omkring
Men bara du och jag

Jag försöker att glömma
Det du bad mig om att göra
Men hur kan jag glömma
Någonting som aldrig hänt förut

Jag faller hårt
Ner i marken
Smärtan är outhärdig
När du tittar bort

Du viskar försiktigt
Att glömma igen
Fast att du sa
Att jag bara var din

Jag försöker att glömma
Försöker att le
Försöker att forsätta
Försöka att vara din vän

Din doft sprids i luften
Bildar en hypnos
Fyller mig med värme
Och det känns rätt igen

Fast att jag vet att det är fel
Så vill jag ha dig här
Och jag önskar att du inte tryckte bort mig
Som du gör nu

Jag hoppas att en dag
Kan allt bli bra igen
Kanske båda kan glömma
Och bara börja om.

Inga kommentarer: