Dagen har haft både sina fina ögonblick, och några stunder har varit rent ut sagt förjävliga.

Jag har varit så arg att jag börjat sparka på det som varit närmast mina fötter, gråtit av ilska och besvikelse, skrikit av vrede och hatat som fan.

Den här dagen hade jag kunnat vara utan.

Höjdpunkt #1 var väl att träffa en halvtrasig kompis som jag inte sett på ett tag. Helt sönderslagen, bruten, skakad, ärrad. Usch, jag hoppas att du mår bra.

Höjdpunkt #2 var att ha Tove vid min sida mestadels av dagen. Utan henne hade jag helt tappat kontrollen.

Jag fick ett anonymt samtal på min mobil precis.
Jag svarade inte.
Blev rädd.
Ville inte föra min röst
Ville inte höra någon annans

Nu sitter jag här på mitt rum och sörplar vin, kollar på 2 ½ men, och jag orkar inte vara arg längre. Jag är... neutral.