all good things come to an end

Kom fram till sthlm lite senare än planerat - rättare sagt en och en halv timme senare. SJ är katastrof ibland. Nåja, framme och Mathilda mötte mig på centralen. Vi åkte till Älvsjö till mitt hotell, och ja, jävlar vad fint hotellet var! Rummet var stort, dubbelsäng, platt-tv, stora fönster med jättefin utsikt från elfte våningen och ett stort badrum. Perfekt, förutom att en liten balkong hade varit bekvämt. Nåja, allt kan man inte få.

Vi åkte tillbaka in till stan och åt lite på Mcdonalds, efter det skulle Mathilda vidare, och Dennis ville träffa mig. Tog tunnelbanan till Gamla stan, där möttes jag av Ted och då den här mycket mycket stiliga skinnskallen - Dennis. Vi satte oss direkt på ett annat pendeltåg och åkte till en pub. Billig öl, ganska mysigt ställe. Jag testade att sätta hår i min septum, skrattade så mycket att jag inte fick luft av reslutatet. Titta, vad fint intryck jag gör på nya människor, ja då.

Efter det gick vi till ett annat ställe. Detta upprepades några gånger. Dennis bjöd mig på öl. Jag blev full, mådde inte så bra så Dennis och Ted fick sköta drickandet efter det, jag hängde bara med för skojs skull. Sen hände det där lilla magiska inne på en medeltidspub, och helt plötsligt satt du och jag på tåget mot Älvsjö för att sova tillsammans på mitt hotellrum.

Vi köpte dricka och slängde oss i sängen när vi kom fram, frusna av den pågående snöstormen. Vi lyssnade på musik, jag visade gamla bilder på mitt rakade hår och allting var fan perfekt i några timmar. Fy fan, vad bra jag mådde. Vi sov bara i två timmar (misstolka inte det där.) och checkade ut vid 12 tiden. Du åkte hemåt och jag gick på mässan för att träffa en av mina största idoler, Edward Furlong. (Har jag nämnt honom? Hahah..)

Det var nästan pinsamt. Jag blev nästintill stum när jag stod där framför honom som ett fån. Kunde knappt få fram ett enda ord. Det ända jag sa var "thank you." Det andra fick jag nicka fram och visa med händerna. Pinsamt att bara en enda människa har gjort så stor inverkan på dig att du knappt kan tilltala honom när du faktiskt har chansen. Aaah, nåja, fick stå bredvid honom i några sekunder, han höll om mig, jag vart glad.

Och som vanligt måste jag gå och fucka grejer. HAHAH. INTE bokstavligt talat.. Åhnej. Så kul ska vi inte ha det.. Jag blir orolig och säger för mycket, när jag vet att jag borde vara tyst och lugna ner mig. Men ja, vi får se om jag får en chans till. Jag borde få det, tycker jag. Jag förtjänar det denna gången.

Nu sitter jag som ni antagligen gissat på tåget mot Malmö. Hungrig och grejer, får köpa något gott innan jag drar mig hemåt. Får se om jag har råd med en taxi.