Är såååå sjuk. Kunde inte gå till jobbet varken igår eller idag.

Men imorgon är jag frisk, det har jag bestämt.

Igår var jävligt kul! För det mesta!

Jag och Hanna stack till folkets park och träffade Sär, Ozzy och Gunde, sen kom Tassen och Osgar, Vänster, Marlena och dom, Philip, Jennie, Casper, Carro och Ante och massa random folk! Benjamin kom förbi en stund också, jäääävligt härligt att träffa honom, det var fan längesedan!

Sen drog jag och Hanna till Tomboy vid elva men det vad FEDT dött, typ 5 pers där så vi stack till Dead End för alla andra var typ där hahahah, gissa vem jag träffar utanför? Rasmus, som jag inte träffat sedan Sweden Rock, och ärligt talat trodde jag fan inte att jag skulle träffa honom någonsin igen. Shizzle, vad oförberett!

Vi var på dead end till klockan ett, sen stack vi till Tomboy och drog med alla, JA, GUNDE OCH OSGAR, fyfan vad dom dansade! Osgar köpte en guinness till mig, så jag vart glad!

Vi var på tomboy tills tre, Erik kom dit också! Vi dansade som fan sen cyklade vi hem till mig, jag Hanna och Erik då. Hanna tappade bort sin mobillucka, så hon fick min för jag hade en precis likadan mobil innan.

Halv fyra. Vem ringer?

Rasmus. Hans bror var skitarg på honom för någon anledning och skulle slå ner honom om han fick tag i honom. Så jag skickade hem Erik och Hanna hem till Erik, och så satte jag mig på cykeln och cyklade TILLBAKA till möllan.

Jag var SKITSUR på honom, hahaha, fyfan vad mycket skit han fick, vi stod och bråkade på möllan ett tag, sen GICK vi hem till mig. Vi stannade på vägen, typ lite förbi gustav och satte oss på ett elskåp och rökte. Var inte lika arg på honom då för jag pallade inte, hahah.

Vi kom hem till mig vid 5 tror jag, däckade med en gång, sen stack han vid 11. Jag sov tills fem på dagen, behövdes!

Har haft en bra helg.

Sov hos Matte i fredags, mys. Vi kollade på Underworld, den var braaa, och sen mys, mhmhmrhm.

Igår hade jag skittråkigt, skulle egentligen hem till Sofie, men hon ville sova och det ville inte jag, så jag stannade hemma. Fast sen vid sisådär 3 på natten stack jag hem till Erik, vi lyssnade på skum musik och drack öl, och pratade. Var fan evigheter sedan jag träffade honom. Allt för längesedan. Sen sov vi fram tills fyra på dagen, latmaskar på hög nivå!

Uuuuh, imorgon börjar jobbet igen.. Aja, pengar pengar pengar, det är det ända jag tänker på när jag är där, hahah!

Har haft 4 tuffa dagar på jobbet, imorgon är det fredag, gött som fan!

Ska sova hos Matte imorgon eller på lördag, det behövs. (Både att sova och att träffa honom!)

Började jobba igår, och fy faaan vad krävande det är att ta hand om gamla människor.

Det är fan inget lätt arbete, verbal misshandel på hög nivå.

Jag uppskattar att jag får en erfarenhet, men framförallt att jag får pengar, vilket jag verkligen behöver.

(Jag är så sjukt glad att jag har dig vid min sida, och stöttar mig. Tack, tack, tack.)

Och så finns det en liten söt emopojke som är 93:a där, hahah, trevlig är han i alla fall! Kan behöva lite folk i min egna ålder att prata med så jag inte blir lillgammal, hahah.

Idag blir Sandy 19, grattis min fru.

På torsdag åker hon till Italien och lämnar mig här :( (bitch..)

Hahah, nejmen jag hoppas att du har det skithärligt där och så ses vi när du kommer hem! Y

Klockan var ett då jag hoppade på cykeln och cyklade genom halva stan bara för att få en chans att få se dig.

Jag kom fram en kvart senare, steg in i vardagsrummet, och där satt du med luvan långt ner över ögonen i hörnan av soffan. Folket var glada, jag var glad, men det var spänning i luften och det sved i ögonen ibland. När du tittade på mig så stannade hjärtat, men du sa inte ett ord.

Några öl slank ner och det började bli morgon. Någon hittade silvertejp och dom fick en jättebra idé om att tejpa fast oss i händerna och benen. Först skrattade vi och sen blev det en sorts pinsam tystnad tills vi fått upp tejpen, och du omfamnade mig hårt. Det sved i ögonen men jag log och kramade tillbaka, och du släppte inte mig på länge. Efter vad som kändes som en evighet, men ändå tog slut alldeles för fort så släppte du mig och tittade rakt in i ögonen på mig. Jag kunde inte låta bli att le, och det kunde inte du heller.

Jag hade inga förväntningar efter det.

Jag var bara helt tom och visste inte vad jag skulle tänka längre.

Jag var förvirrad och visste inte vad jag skulle hoppas på.

Konstigt nog.. Så är allt bra nu.

Några sms senare och allting löste sig.

Jag är fortfarande lite förvirrad, men allting verkar vara bra just nu.

Det kommer att bli bra.

Tårarna börjar ta slut, och leendet tar över.

Jag behövde det, det behövde sluta här.

Har funderat på det så länge, och det var nog bra att du tog första steget till slut.

Nu ska jag sakta men säkert låta känslorna kylas av och gå vidare.

Det kanske inte blir så himla lätt. Du tog 5 stycken väldigt intensiva månader ifrån mig.

Vi jobbade hårt tillsammans för att det skulle funka ibland, vilket inte har någon nytta nu, eftersom det faktiskt inte funkade till slut.

Förlåt, och ändå inte förlåt, men jag lägger faktiskt skulden på dig.

Det gör du också.

Du vet att det är ditt fel att det slutade såhär, och jag törs faktiskt säga att det är så.

Jag sa att jag var villig att vänta, jag tyckte att du var värd lite tid.

Men ditt tålamod sa ifrån och du gav upp.

Nu sitter jag här själv. Igen.

Du lämnade inte mycket kvar efter dig, om man säger så.

En tejpbit med en kort mening på.

En vissen blomma.

Några halvkassa mobilfotografier.

5-6 sparade sms.

Ett krossat hjärta. (touché..)

Hur som helst.

Dom flesta säger att det är bättre såhär, och att jag kommer att må bättre snart.

Jag får helt enkelt lita på dom.

Jag har undvikt tårarna så länge..

Nu rinner dom okontrollerat

Och jag får svårt att andas normalt

Jag har ingen chans att överleva i denna situationen

Du tar död på mig

Det tar slut här

Var så säker