Helgen har mestadels spenderats hemma hos Johnny och hemma hos Sandy.
Har haft det bra, har varit både på mitt värsta och mitt bästa humör.
Har fått nya vänner.
Det är bra.
I lördags trodde jag att jag skulle dö.
Jag var helt tom och skrek och grät som aldrig förut.
Sen kunde jag inte gråta mer.
Men just nu är tårarna ett minne blott, jag mår bra.
Efter den lilla stunden jag fick träffa Matte igår så har inte någonting kunnat vara negativt.
Vi satt på en kulle i en park och kollade på månen, pratade om bland annat Dolph Lundgren och att dricka urin. Inget vi utförde dock. Sen åkte jag hem med ett leende på läpparna, ett välförtjänt sådant, om jag får säga det själv.