Gav vi upp för snabbt?
Eller släppte vi bara taget?
Vi kanske hoppades om att finna något bättre på olika håll.
När det bästa fortfarande var framför ögonen på oss.
Vi kanske trodde att vi klarade oss utan varandra.
När vi blev svagare för varje dag som passerade.
Kedjan är trasig, men den finns kvar.
Den har många möjligheter till att bli lagad.
Men vi har varken hopp eller ork.
Så vi ger upp igen.
Jag älskar dig fortfarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar