we stand united

Det slog mig en tanke för några minuter sedan.

Hur mitt liv hade sett ut utan skinnskallarna.

Och det är ganska konstigt när man tänker efter.

Jag hade nog varit väldigt annorlunda.

Jag har lärt mig så mycket, förändrats, till något bättre (hoppas jag), jag har lärt mig att leva, på riktigt, jag har klarat av att bryta mina begränsningar och överröstat onda tankar. Ni har alltid fått mig att må så jävla mycket. Blandade känslor. Ni har lärt mig att känna känslor på ett helt annat sätt. Ibland stannar jag upp, vid de få tillfällen jag faktiskt är med er, och inser hur jag står och fånler, för ni får mig att skratta, konstant. Jag uppskattar er mer än ni någonsin kommer att ana, och jag älskar er så otroligt mycket. Ni har förändrat mitt liv.

Nu har vi ju dessvärre på något sätt glidit ifrån varandra, och det svider ordentligt. Jag tänker på er alla. Saknar er. Och hoppas så klart att ni har det bra.