Heath Ledger

(Det här med bilderna blev inte så jävla snyggt, men det var inte det viktiga med detta.)

Så. Nu har jag fixat lite med bilderna på Heath. Dax att sätta igång med texten.

Jag vill bara skriva av mig lite angående detta med Heath Ledgers död, även fast det var ett år sedan ungefär.

Ända sedan första dagen jag fick reda på det (Dagen efter tror jag att det var, pressbyrån vid trianglen, var där med Libbe och fick en riktig chock när det stod att han hade överdoserat på löpsedlarna.) Jag fylldes av så otroligt mycket sorg, men har aldrig kanske riktigt visat det.

Jag vet verkligen inte varför, egentligen, jag blev så ledsen, men det känns nästan som om jag kände honom, som om han var min vän eller något. Eller nej, inte vän, för om någon av mina vänner skulle gått bort hade jag gråtit massor, och jag har faktiskt inte gråtit över Heath's död. Men det kändes lite som om det var någon som jag ändå haft lite i närheten av mig, som en bekant till exempel.

Plus att jag även tyckte att han var en otroligt begåvad skådespelare gjorde ju mig ganska ledsen, eftersom han inte kan skådespela längre. Nästan varje gång jag ser en bild på honom, eller ser honom på TV, så blir jag ledsen. Ibland känner jag mig till och med lite blank i ögonen vid vissa tillfällen, om jag är på dåligt humör till exempel så kan jag bli väldigt känslig angående saken.

Jag bryr mig inte om ni tycker att detta är töntigt för att jag känner mycket för en person som jag inte känner och aldrig har träffat, men jag har faktiskt väldigt starka känslor för det här, så. Om ni tycker det leder till något negativt att jag känner såhär, så kan ni ju låta bli att berätta det för mig, jag vill helt enkelt inte höra det.

Förresten så är min favoritfilm med Heath Brokeback Mountain. Jag var så jävla nära på att börja gråta, men jag var inte ensam så jag kunde liksom inte känna ro att göra det.

Heath Ledger 1979-2008, R.I.P.